Kontroversteman i kunskapsbildningen i socialt arbete i Sverige

Publicerat den

Del 9 i följetongen om den kommande CSA-antologin

Del 9 i följetongen om socionomutbildningen har skrivits av Lennart Nygren och handlar om kontroverser i och mellan politik, verksamhetsfält, forskning och utbildning i socialt arbete. När antologin ”Socionomutbildningen – då, nu och i framtiden” kommer ut i september kan du läsa hela hans kapitel. Men redan nu får du en kortare sammanfattning. Trevlig läsning!

Under den tid som gått sedan Centralförbundet för Socialt Arbete bildades för hundra år sedan har det uppstått olika kontroverser som kultiverats i och mellan politik, verksamhetsfält, forskning och utbildning i socialt arbete. Kontroverser är oundvikliga på områden som detta, där det alltid råder en osäkerhet om kunskapens precision och relevans. De är inte heller per definition negativa – i själva verket är de ytterst verksamma för att driva kunskapen framåt.

Frågor som inrymt kontroverser om det sociala arbetets kunskapsbas har till exempel varit: Hur skapas en balans mellan olika kunskapsfält och problemområden i socialarbetarutbildningen? Vilken roll ska teoretisk och analytisk kunskap ha i relation till praktisk handlingsförmåga och färdigheter? Vilken inriktning ska forskningen i socialt arbete ha i relation till utbildning, verksamhetsfält och övriga akademin?

Olika förväntningar på kunskapen

Förväntningarna på vad färdiga socionomer ska kunna har inte alltid överensstämt med utbildningsansvarigas tankar om utbildningsinnehållet. Avnämarna har ofta önskat flygfärdiga medarbetare som direkt efter utbildningen kan ta sig an de specialiserade arbetsuppgifter som väntar. Mot detta har utbildarnas idéer om socionomutbildningen som en vetenskapligt grundad generalistutbildning stått.

En väg kantad av kontroverser

Vägen från självständiga socialhögskolor utan egen forskning till forskningsinstitutioner vid universitet och högskolor var kantad av kontroverser. Kopplingen mellan det praktiska verksamhetsfältet och forskningen var ett återkommande tema. I synnerhet avvek förväntningarna inom både den statliga styrningen och verksamhetsfältet från den kunskapsproduktion som forskarna vid de akademiska institutionerna åstadkommit.

I stort sett har socialt arbete som forskningsområde numera en stark position, och forskningen har också fått en ökad tillämpning i socionomutbildningen.

Social omsorg och socialt arbete

I samband med att de landstingsdrivna vård- och omsorgsutbildningarna fördes över till högskolor och universitet uppstod frågan om social omsorg kunde vara ett eget ämne med samma status som socialt arbete. En kontroversiell fråga var om socialt arbete kunde fungera som paraplybegrepp och innefatta till exempel social omsorg, eller om socialt arbete skulle definieras mer snävt och därmed lämna utrymme för andra huvudämnen.

Åsikterna varierar

Debatten om ett evidensbaserat socialt arbete har varit och är fortfarande uttryck för en kontrovers som innefattar både olika kunskapssyn, olika intressenter och olika syn på styrning och ledning av arbete med socialt utsatta. I debatten syns både de som förespråkar berättelserna från klienter och socialarbetare som viktiga(-ste) kunskapskällor, och de som mer ensidigt menar att sociala insatser bör vara evidensprövade för att undvika felaktiga och eventuellt skadliga sociala insatser.

Följetong om den svenska socionomutbildningen

CSA publicerar regelbundet smakprov ur antologin ”Socionomutbildningen – då, nu och i framtiden” som finns att beställa hos bokhandlarna på nätet.