Sten-Åke Stenberg är professor i sociologi vid Stockholms universitet. Han pratar i en rasande fart. En stund in i föreläsningen ökar han tempot ytterligare. Det gäller att fokusera för att inte missa något viktigt. Det handlar om vräkningar!
Dagens konferencier Lotta Persson, ordförande i svensk socialpolitisk förening, presenterar Sten-Åkes föreläsning och ger publiken den nödvändiga bakgrunden. Hon berättar att vägarna till bostadsmarknaden när man är fattig är mycket få. Att bostaden har blivit en vara som bjuds ut till högstbjudande istället för att bli tillgänglig för alla och ge möjlighet till ett drägligt liv.
1 938 vräkningar 2017
Så tar Sten-Åke till orda arm i arm med powerpointpresentationen. Där framme ska han strax varva siffror, grafer och starka citat. Men han börjar med att visa bilder från förr.
– Vi brukar förknippa vräkningar med gamla bilder. När jag började med det här i början av 80-talet så var det 4 860 vräkningar registrerade av kronofogden enligt Social Tidskrift. Det var första gången som det fanns en sådan siffra. Förra året var antalet vräkningar 1 938. Så hur kan det komma sig att det har gått ner? Jag ska prata lite om det bland annat.
Vilka var det som slutligen vräktes?
Sten-Åke fortsätter utan att knappt andas.
– Jag fick ett regeringsuppdrag att utreda hur socialnämnderna handlade hyresskuldsärenden, vilka hushåll som hotades av vräkning och vilka som slutligen vräktes. Idag ser det ut så här, säger Sten-Åke och klickar fram till en sida på sin powerpointpresentation. Här har vi alla fall som har kommit till Kronofogden för summarisk process 2009-2012 som vi har följt över tid.
Diagnoserna ökar i takt med att man närmar sig vräkningsdagen
– Befolkningen ser ni längst till höger. Så har vi ”Ansökan som summarisk process”, ”Ansökan om vräkning” och ”Hur stor andel som blir vräkta”. Vi ser att männen ökar. Det blir bara värre för männen. Ensamma föräldrar är också en överrepresenterad grupp, men det är ändå så att de minskar. Jag tror att det beror på socialtjänstens prioriteringar. Ensamhushåll är också överrepresenterade och de ökar. De har inte samma möjligheter. Det är fler med invandrarbakgrund än svenskar, men det är ändå inte så förskräckligt höga siffror. De som inte har socialbidrag är 5-7 %. Brottsligheten är också överrepresenterad i den här gruppen. De som inte har begått brott minskar i andel i takt med att man närmar sig vräkningsdagen. Är man registrerad i brottsregistret de senaste fem åren så ökar sannolikheten för att man ska bli vräkt. Vi ser att det är en ganska rejäl överrepresentation av personer med en psykiatrisk diagnos. Det är lite upprörande också att diagnoserna ökar i takt med att man närmar sig vräkningsdagen. De vräkta har alltså fler psykiatriska vårddagar bakom sig än dem som det bara finns en ansökan på.
Antalet fortsätter att sjunka idag
– En konsekvens av det här uppdraget var att jag så småningom skrev en avhandling. I det ingick att jag skulle försöka räkna ut hur omfattande det här problemet var. Den nedre kurvan är verkställda vräkningar och där ser ni att vi inte riktigt har koll på läget hela vägen. Den mellersta kurvan är ansökningar om verkställighet, alltså när man har en exekutionstitel så går man till kronofogden och ber att få det verkställt. Överst har vi ansökningar om summarisk process, eller ansökningar till domstolen, beroende på var vi är i historien. Det här från 1913 till 2010 och det har sjunkit sedan dess.
Varför pikar kurvan i början av 1960-talet?
– Jag ska försöka titta på det där, säger Sten-Åke och pekar på toppen i den översta kurvan i början av 1960-talet. Det var en tid när vi alla fick det bättre. Rekordår. Och samtidigt exploderade vräkningarna. Och där, säger han och pekar på grafen i början av 1990-talet, där pikar det både vad gäller vräkningar och verkställda vräkningar. En annan sak som jag ska titta på är varför vi har så låg nivå som vi har idag.
Situationen i Stockholm
– Som en parentes kan jag nämna att jag och mina kollegor gjorde en liknande övning för Stockholm, som går tillbaka till 1879 och fram till 2008. Och då ser man att det var värre på 1800-talet än vad det är idag.
Besked ökar sannolikheten för självmord
– Vi satt och letade i stadsfogdens dagbok och räknade hur många vräkningar eller ansökningar det var i Stockholm och då hittade vi en sak som vi sedan har återkommit till idag. Där stod det ”Utmätningsbar tillgång saknas” och ”Vid försök till avhysning begick gäldenären självmord”. Det är från 1905 eller något sådant. Jag och Jerko Rojas har räknat på detta i materialet som är från 2009 till 2012. Av dem som har fått ett besked om att ”du kommer att bli vräkt”. Bland dem är det ungefär fyra gånger mer sannolikt att de kommer att begå självmord, jämfört med andra. Detta är något som kronofogdarna pratar om, att de möter folk som har försökt begå självmord, eller har begått självmord. Vi ville se om det som kronofogdarna pratade om faktiskt stämde. Och det gjorde det ju.
Så vad är en vräkning?
– Det är ett kontraktsbrott och beror på att man har en hyresskuld, till 98 % av fallen. Det vill säga man har inte betalat hyran antingen för att man inte klarat det eller för att man inte begriper att man ska betala hyran. Kanske för att man hamnat i psykisk sjukdom eller för att man inte är närvarande längre för att man hamnat på sjukhus. Det finns alla möjliga skäl till att man inte betalar sin hyra. Störning och olovligt andrahandsuthyrande kan också orsaka kontraktsbrottet. Eller annan kriminell verksamhet.
En konflikt som regleras
– Den här konflikten som är mellan den som äger/hyr ut och den som inte sköter sig. Den konflikten regleras för att folk inte ska börja slåss. Men det finns länder, som till exempel delstater i USA där värden faktiskt har rätt att sätta hänglås på dörren, stänga av elen eller på andra sätt få ut folk som de inte vill ha kvar. Det kan man inte i Sverige. Vi reglerar det för att vi vill ha ordning och reda på våra konflikter. Det ska också vara en dömande och verkställande myndighet.
Läckande trattar
– Nu ska jag prata om tre saker i en jäkla fart, säger Sten-Åke och vrider upp tempot ytterligare. Det är läckande trattar, makt och paradoxer. Om vi tittar på vräkningstratten… Det är ju väldigt många fler ansökningar än vad det sedan slutligen blir vräkningar. Det beror på att vi har en vräkningstratt kan man säga.
– Så här ska det fungera men i själva verket funkar det inte riktigt så. För folk flyttar innan det blir en verkställighet. De avbryter processen genom att vräka sig själva. De läcker ut från tratten av olika anledningar. Det blir alltså inte så många vräkningar. Det ska gå till så att om det blir en uppsägning så leder det till vräkning, men istället läcker de ut från tratten åt olika håll. I vårt projekt försökte vi bedöma hur många som faktiskt läcker. Av de vräkta flyttade bara 50,4 % och det låter konstigt men en hel del av de vräkta bor kvar. En del blir hemlösa, men behåller sin adress.
Vräkningar som maktmedel
– Så, hur kan vi då förstå vräkningarna? På makronivå är det en socialpolitisk konflikt. På mikronivå är det en marknadskonflikt mellan ägare och ickeägare. Det kan också vara ett uttryck för fattigdom förstås. Vad gäller makronivån så har det sjunkit undan i takt med att arbetsmarknaden fick större betydelse. Bland annat för att man på 30-talet inte längre fick använda sig av avhysningar som ett vapen i konflikter. Men innan det så var det en socialpolitisk konflikt, bland annat i Mackmyra. Det var också så att man vräkte folk för att de ville organisera sig i fackföreningar. Den konflikten har avtagit, men dök upp igen som en socialkonflikt i samband med finanskrisen 2007 och Eurokrisen 2009. Som ni säkert minns var det stora demonstrationer i Spanien mot vräkningar och exekutiva auktioner. Också i USA var det här ett stort konfliktämne, där det inte fanns den här besittningsrätten. Om en svensk hyresvärd kommer i obestånd och blir tvungen att genomgå en exekutiv auktion, då säljs huset inklusive hyresgäster. De blir inte utkastade. Men i USA tömmer man kåken. Om värden inte har betalat åker hyresgästerna måste ut. Därför har det varit stora protester i USA.
Äger, äger icke
– Det finns en sociolog som heter T.H. Marshall, berättar Sten-Åke. Han gjorde en indelning av de västerländska samhällenas utveckling, där vi först fick civila rättigheter. Till exempel som den här lagstiftningen, som är ganska gammal, som reglerade våra avtal mellan varandra juridiskt. Sen kom de politiska rättigheterna som rösträtt och så vidare. Sen efter kriget kom de sociala rättigheterna som pensioner et cetera. Och då kan man kortfattat säga så här att, när vi idag har formulerat bostaden som en social rättighet så krockar det stenhårt med de civila rättigheterna, därför att hyresvärden har ju trots allt en rättighet också. Hyresvärden måste ju få in en hyra annars går hyresvärden i putten och det funkar ju inte heller. Och den här motsättningen är en dragkamp och den fungerar lite olika i olika länder. I vissa sydeuropeiska länder går hyresvärdarna till europadomstolen och säger att ”vi kan inte överleva längre, för folk får ju bo kvar utan att betala hyran”. Och på andra ställen är det tvärtom. Det är i alla fall en konflikt som kan vara intressant att studera och som avspeglar en del av hur samhället ser ut.
För att bli vräkt måste man ha en bostad
– Nu har jag kommit till paradoxerna, säger Sten-Åke och pekar på grafen i sin powerpointpresentation. Det ökande antalet vräkningar under perioden 1964-1974 ungefär, kan eventuellt hänga samman med miljonprogrammet. Miljonprogrammet var kanon, för mig och min mamma som fick en lägenhet i Björkhagen med rinnande vatten, badkar och balkong. Men det fanns också andra människor som inte fixade det boendet och som hade varit hemlösa eller levt på annat sätt tidigare. I och med att de fick egna lägenheter så fick de också en chans att misslyckas. Det vill säga, en hemlös kan inte bli vräkt. För att bli vräkt måste man ha en bostad och ett kontrakt och det fick folk här under perioden.
De som förlorade sina lägenheter tidigare har haft svårt att få ett nytt kontrakt
– Att antalet vräkningar sedan sjönk, i mitten på 90-talet och framåt, kan hänga samman med Socialstyrelsens slutsats efter den senaste hemlöshetsberäkningen. Där hävdar de att antalet hemlösa har ökat kraftigt. Vi fick också en förändring i hyreslagstiftningen. Och vi fick den enorma chocken i arbetslagstiftningen i början av 90-talet. Då kan man dra den slutsatsen att de som förlorade sina lägenheter har nog haft stora svårigheter att få ett nytt kontrakt. Jag tror att detta kan hänga ihop. Ju högre hemlöshet desto lägre vräkningar. Ju högre vräkningar desto lägre hemlöshet.
”Det är fruktansvärt, man skäms”
Sten-Åke berättar att han och Janne Flygare och Anders Nilsson gjorde en undersökning. Där träffade de Linda som hade blivit vräkt och som sade så här:
”Min äldsta pratade jag med så att han förstod. Min yngsta ljög jag för helt enkelt. Jag sa inte till honom att vi blivit vräkta utan att vi flyttade hit för att mormor behövde hjälp. Det är inte lätt att berätta en sån sak. Det är fruktansvärt, man skäms. Så att, ja, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.”
”Jag vill ha en säng, en toalett, ett badkar”
Sten-Åkes nästa exempel kommer ifrån en barnvräkningsutredning. Då intervjuades både flickor och pojkar.
– Det här fallet tog lite väl hårt i magen på mig, avslutar Sten-Åke. Alexandra 8 år sade så här:
”Jag vill ha en säng, en toalett, ett badkar, en kran. Inte så som när vi bodde i skogen. TV, soffa. Jag vill sova bredvid mamma. ”
Text: Sofia Höglund