Årets hederspristagare berättar:
Kunskap om den sociala processen är avgörande för att våldet ska få ett slut
– Min forskning visar att våldet kan ta sin början i en individuell handling, ha en individuell orsak och ett individuellt ansvar, men att det inte stannar vid det, berättar Margareta Hydén, professor emerita i socialt arbete vid Linköpings universitet. Våld i en nära relation är inte en isolerad händelse som befinner sig i ett socialt vakuum. Även om det inte finns några vittnen närvarande när det sker, äger våldet rum i ett specifikt sociokulturellt sammanhang, där familj, släkt och vänskapsrelationer formar en social struktur, som vi brukar kalla ett socialt nätverk. Vi kan förvänta oss att det sociala nätverket kommer att respondera på våldet på något sätt.
Responsen påverkar synen på vad som är acceptabelt och inte
– Responserna gör det möjligt för mannen, kvinnan och barnen att dra slutsatser om vad som kan anses vara rimliga anspråk på makt och kontroll i ett visst sammanhang och vad som kan anses vara acceptabla sätt att uttrycka aggressivitet – och vad som inte är det. Det är dock inte självklart att det alltid råder en samsyn, inom nätverket, om hur våldet ska uppfattas och vilka responser som kan anses lämpliga.
Hur förväntas barnen agera?
– Inte sällan orsakar våldet konflikter om var gränsen går för det acceptabla. Hur dessa konflikter kommer till uttryck är av central betydelse för barnen, om de blir indragna i dem, om de förväntas handla på något särskilt sätt, vilket handlingsutrymme de har, samt vilket skydds-och omsorgsansvar som de vuxna nätverksmedlemmarna ålägger sig.
Studierna kan hjälpa oss att förstå
– Responser på våld kan ses som ett uttryck för de sociokulturella resurser som finns tillgängliga för att fastställa hur våldet ska förstås och hanteras. Studier av det sociala nätverkets responser kan därför utgöra nyckeln till en förståelse av våldets ofta så tvetydiga, motsägelsefulla och paradoxala process.
Så kan våldet få ett slut
– Låter det här intressant? Det är det. Låter det som viktig kunskap för att bygga ett socialt arbete som syftar till förändring? Det är det. Men måste man inte kartlägga våldets orsaker innan man kan förändra det? Det behöver man inte. Det viktigaste är inte hur våldet uppkommer utan hur det kan få ett slut. Då är kunskap om våldets hela sociala process av avgörande betydelse
