Forskarskolan för yrkesverksamma i socialtjänsten (FYS) fick CSA:s hedersutmärkelse 2024. Louise Hellgren är en FYS doktorander och i sin forskning har hon intervjuat 17 gängkriminella killar för att förstå mer, bland annat om deras väg in i kriminaliteten, men också om deras syn på sig själva. Här svarar hon på några av våra frågor.
Hur kom du in på det här ämnet?
– Jag har jobbat i Socialtjänstens öppenvård i nordvästra Göteborg med en intensiv insats som riktas mot ungdomar som har den här typ av beteenden, med kriminalitet och droger. Jag ville helt enkelt förstå mer. Hur kan vi ha ungdomar som säljer droger 50 timmar i veckan utan att veta hur det gick till på vägen dit?
Hur har du fått killarna att delta och vilja berätta?
– Det var svårt. Jag gick först ut brett till verksamheter som jobbar med de här ungdomarna, men fick inte så många napp. Istället ansökte jag om att få besöka SIS-hem för att träffa ungdomarna på plats. Premissen var att de kunde vara helt anonyma och det tror jag de tyckte var skönt. Jag har ju inte heller någon anmälningsskyldighet som forskare, vilket säkert bidrog. Vi började med att prata utifrån någon slags tidslinje, men sedan blev samtalen ganska fria. En del kunde prata väldigt detaljerat, mycket om drogförsäljning, hur de gjorde och så där, medan andra var tystare. Den kortaste intervjun varade i 11 minuter och längsta nästan två timmar!
Vad ville du veta när du startade?
– Jag är intresserad av hur processen att börja har gått till, men också om ungdomarnas egna känslor för sig själva. Många har börjat med småbrott och sedan gått över i droger och gängkriminalitet. Andra startade med drogförsäljning. Jag har velat veta hur gick det till, vem tog initiativet, hur förhåller sig killarna till risker och konsekvenser och vad har de för strategier mot omgivningen, som familj och vänner? När jag nu analyserar och skriver den första delstudien har mitt intresse varit hur ungdomarna uppfattar och framställer sig själva. Vilken mening har kriminaliteten fyllt för dem? De bygger upp en verksamhet med drogförsäljning, och lär sig vad som funkar. Genom det blir de stärkta och bekräftade och det håller kvar dem. De tycker det är roligt. Ofta pratar de om sig själva utifrån en självständighet ”jag tog initiativ och gick själv fram och frågade”, men genom deras berättelser förstår jag att det också finns påverkan utifrån, till exempel från äldre killar. Men de presenterar sig själva alltså som ”självständiga och drivna”.
Vad handlar den andra delstudien om?
– Det finns andra delar i materialet som handlar om ambivalens, motstånd och riskhantering, och hur ungdomarna förhåller sig till familj och vänner som vil hindra dem från kriminalitet. På något sätt kommer jag att resonera mer runt de här delarna ”självständigheten” och ”försiktighet och ambivalens”, men exakt hur jag ska lägga upp det har jag inte riktigt bestämt än.
Vad tror du att forskningen kommer att bidra till?
– Det finns ett stort intresse och gängkriminella lyfts i många sammanhang, men jag tycker att det är viktigt att gå in med forskarögon, att titta på processen, utifrån ungdomarnas egna berättelser. Det ger ytterligare en bild i förståelsen av den här gruppen och kan hjälpa oss att bemöta och förhålla oss till de här ungdomarna och att utforma insatser.
Här kan du läsa mer om Louise Hellgrens forskning: