Gertrud af Klintbergs brinnande engagemang för fattigvårdsarbete följde henne genom hela livet. Hon var en av upphovskvinnorna bakom Centralförbundet för Socialt Arbete och var även aktiv i flera andra socialt orienterade organisationer och förbund. Vid flera tillfällen drev nyfikenheten henne utomlands för att bland annat studera fattigvårdsarbete och sociala utbildningar. Vid 56 års ålder fick hon ta emot medaljen Illis quorum för sina insatser inom fattigvården.
Näst äldst av 12 syskon
Gertrud föddes i Stockholm den 22 oktober 1866. Hennes pappa hette Ferdinand och mamman delade namn med sin dotter – Gertrud. Hemma kallades ”vår Gertrud” därför för Etty. Hon var näst äldst av syskonen, med nio systrar och två bröder. 1883 köpte föräldrarna Vretabergs gård vid sjön Uttran, nära Södertälje, och dit åkte familjen regelbundet för att njuta av stärkande avkoppling.
Slöjdlärare och föreståndare
Gertrud utbildades i hemmet och 1885–1892 arbetade hon som lärare i slöjd. 1888 gick hon en kurs på Nääs Slöjdlärarseminarium och 1892–1893 var hon knuten till Tekniska skolan i Stockholm; idag Konstfack. Efter det blev hon föreståndare för Scholanders Fotografiska Magasin där hon arbetade kvar till 1901. Gertruds mormor var född Scholander och faster till ägaren.
Engagemanget för fattigvårdsarbete
Gertruds mamma var engagerad i Fredrika Bremer-förbundet (FBF) och kände Agda Montelius som under en period var byråföreståndare för Föreningen för Välgörenhetens Ordnande (FVO). Agda övertalade så småningom Gertrud att gå med i FVO och därmed inleddes det livslånga engagemanget för fattigvårdsarbete. Från 1900 reste hon flera gånger runt i Europa och studerade just fattigvårdsarbete.
Promenaden som ledde fram till CSA
I FVO lärde Gertrud också känna Gerda Meyerson och de båda satt senare i förbundets styrelse. Under en promenad på Djurgården, sommaren 1902, diskuterade Gertrud och Gerda möjligheterna att samordna föreningarna som arbetade med sociala frågor i huvudstaden, så att de skulle få en gemensam hållning. Det var alltså under Djurgårdspromenaden som idén bakom Centralförbundet för Socialt Arbete föddes. Kvinnorna var överens om att samordning behövdes, både för den sociala verksamheten och kunskapsspridningen inom socialt arbete. Under hösten fortsatte diskussionen på olika håll och den 18 februari samlades representanter för olika föreningar med sociala intressen till ett möte i Stockholm. Men när organisationen CSA bildades den 3 juni 1903 var Gertrud inte längre med i samtalen.
CSA och Svenska Fattigvårdsförbundet
Gertrud var CSA:s revisor i fem år, men sitt huvudsakliga engagemang kom hon att få i Svenska Fattigvårdsförbundet, som CSA startade 1906. Samtidigt fortsatte hon att vara mycket aktiv både i Fredrika Bremer-förbundet och FVO där hon under många år ansvarade för slöjdavdelningen. Här fick arbetslösa kvinnor ägna sig åt olika sorters sömnad för försäljning, vilket gav en liten inkomst och möjlighet till försörjning. Gertrud ansvarade också bland annat för ansökningarna om hjälp som kom in till Katarina församling och skapade även ett register över organisationer som arbetade med fattigvård. FVO:s ”Handbok för fattigvårdsintresserade” kom ut 1914.
Kvinnoengagemanget
Mycket av Gertruds engagemang gällde kvinnors liv och villkor. Och förutom de föreningar och förbund som tidigare nämnts sp var hon även medlem i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), Svenska Kvinnornas Nationalförbund och Sällskapet Nya Idun. I de här föreningarna fick Getrud ofta uttala sig, bland annat om fattigdomsfrågan, och hon hade ofta ett kvinnoperspektiv när hon pratade.
Gertrud och politiken
Gertrud hade även omfattande offentliga uppdrag, bland annat som den första kvinnliga ledamoten i Stockholms fattigvårdsnämnd. Inom fattigvården fick hon flera olika ansvarsområden allt eftersom. Hon var ordförande för den kommitté som organiserade matförsäljning åt arbetslösa, hon var ledamot i styrelsen för Stockholms stads asyler för husvilla och hon var ordförande för den delegation som beviljade fattigvård, bland mycket annat.
Hon kritiserade pensionsförslaget 1913
Ett förslag till allmän pension fördes fram i riksdagen 1913, men det kritiserade hårt av kvinnoorganisationerna eftersom det ansågs diskriminera kvinnor. Gertrud var den sista talaren vid ett stort möte som antog en resolution som starkt ifrågasatte pensionsförslaget. Och från 1914 var hon ordförande i en av stadens pensionsnämnder.
Tre år i Stockholms stadsfullmäktige
Gertrud var politiskt frisinnad och satt i Föreningen frisinnade kvinnors styrelse. 1912 kandiderade hon till Stockholms stadsfullmäktige första gången, men det var inte förrän 1920 som hon valdes in. 1922 fick hon ta emot medaljen Illis quorum för sina insatser inom fattigvården.
Ledde den praktiska utbildningen på Socialpolitiska institutet
Gertrud var också involverad i Socialpolitiska institutets verksamhet, som CSA startade 1921 (senare Socialhögskolan i Stockholm). Där ledde hon den praktiska utbildningen från 1922 och tog uppgiften på stort allvar. Sommaren 1926 reste hon till USA på en lång resa för att studera hur utbildningen inom socialt arbete fungerade. Hon besökte även bland annat Greenwich House i New York, ett så kallat settlement. Väl hemma igen drabbades hon av gulsot och avled på Ersta sjukhus den 26 juli 1927.
Källor:
Gertrud Katarina Matilda af Klintberg, www.skbl.se/sv/artikel/GertrudKatarinaMatildaafKlintberg, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Kerstin Thörn), hämtad 2022-02-01.
Boken ”Socialt arbete och Socialpolitik”
Boken ”Centrala skeden, viktiga personer och stora frågor i CSA:s historia”