Arbetsuppgifter

Centralförbundet för socialt arbete (CSA) – Organisation, medlemskap, administration, arbetsuppgifter och ekonomi

CSA bildades 1903 och är en ideell och politiskt, religiöst och fackligt och obunden paraplyorganisation för ett antal andra svenska föreningar som hade socialpolitik och socialt arbete på agendan.

Det huvudsakliga ändamålet för CSA i dag är att främja forskning på socialpolitikens område och därigenom bidra till klarläggande av förutsättningarna för framgångsrikt socialt arbete. Genom stadgarna ska detta ske genom att utge publikationer av socialvetenskaplig betydelse, anordna konferenser i socialpolitiska frågor, upprätthålla förbindelser med utländska forskare och organisationer på det socialpolitiska området samt i övrigt på olika sätt gagna den socialpolitiska forskningen.

CSA är ett ekonomiskt obundet förbund, och är således inte beroende av bidrag från stat, kommuner eller andra finansiärer. Verksamheten finansieras av avkastningen av  de gåvor och donationer som förbundet eller dess medlemsorganisationer fått i början av 1900-talet och sedan förvaltat. Förbundet verkar i skärningspunkten mellan donatorernas vilja och hur organisationen på bästa sätt i framtiden ska uppfylla ändamålet i förbundets stadga.

Medlemsorganisationerna betalar 500 kronor per år i medlemsavgift, men avgiften är av symbolisk natur och har inte förändrats på många decennier.

Vad är Centralförbundet för socialt arbete för typ av organisation?

CSA tillhör de socialpolitiska centralorganisationer som bildades under industrialismens barndom i flera länder decennierna runt sekelskiftet 1900 och som hade på agendan att sprida kunskap om sociala frågor, ge ut skrifter, ordna konferenser, starta utbildningar och få till stånd forskning i socialpolitik och socialt arbete. Det gäller organisationer som Fabian Society som bildades 1884 i Storbritannien och  några år senare startade the London School of Economics and Political Science (LSE). Utbildningen  kom att bli ledande och högt rankad när det gäller socialpolitisk forskning och senare utbildning av socialarbetare. Fabian Society och den utbildningen som organisationen startade kom att bli en av förebilderna för CSA:s utbildningssträvanden.

Andra organisationer med liknande agenda är Verein für Socialpolitik Socialpolitik som bildats 1873 i Tyskland och Charity Organization Society (COS) som bildades 1863 och som fick spridning främst i USA, Canada och Australien och på senare tid i den del afrikanska länderna. COS blev en samarbetsorganisation för de filantropiska föreningar och som började anlägga en vetenskaplig och reformpolitisk ansats i sitt arbete (scientific philantropy) och startade utbildningar. Dessa föreningar skiljde sig från de föreningar som utgick från den kristna barmhärtighetstanken och ville ta hand om sina systrar och bröder som behövde hjälp och som framhöll personliga egenskaper hos hjälparna framför teoretisk bildning.

I Tyskland och i en del andra länder var det framför allt kvinnorörelsen som startade de första utbildningarna i socialt arbete vid sekelskiftet 1900.

Hur har CSA:s organisation och administration formats under mer än ett sekel

CSA ligger i dag nära sitt ursprungliga syfte från 1903, men vägen dit har på många sätt varit knagglig. Liksom sina systerorganisationer har CSA ofta fått kämpa i motvind när det gäller att få till stånd utbildningar och reformer.

Efter de stadgor förbundet antagit  sedan starten 1903 kan vi urskilja fyra perioder, som haft betydelse för administration, ekonomi och verksamhet:

  • Den första fasen omfattar åren 1903 – 1920
  • Den andra fasen omfattar åren 1921 –  1951
  • Den tredje fasen omfattar åren 1952 – 1973
  • Den fjärde omfattar åren från 1974 – fram till i dag

Första fasen 1903-1920

Bakgrunden till att CSA bildades den 3 juni 1903 var enligt den första årsberättelsen ”behofvet af social upplysning samt utbildning för socialt arbete” eftersom socialt arbete av sina utövare ”kräfver större kännedom om förhållandena i samhället än dessa vanligen besitta”. 

Enligt den §1 i den första stadgan heter det:

Förbundets uppgift är att inom olika samhällslager söka väcka intresse för och sprida kunskap om sociala spörsmål för att därigenom medverka till lösningen av viktiga samhällsfrågor.

Den första fasen karaktäriseras av att förbundet arbetade med upplysning, utbildning, information och påverkan, kartläggningar och undersökning, utgivandet skrifter och bildandet av nya organisationer och myndigheter.

Från starten 1903  tog CSA emot alla föreningar som sökte medlemskap. Från början anslöt sig 16 föreningar, men snart var antalet uppe i 70 föreningar, med olika storlek, agendor och intressen. Medlemsorganisationerna utsåg en styrelse på ett tiotal  personer och några suppleanter. Den kom att få en viktig roll för det löpande arbetet. Åsikterna bland medlemsförbundet var mycket skilda.

Ordförande, kassaförvaltare och byråföreståndare valdes utifrån kompetens och skulle  inte vara representanter för någon förening. Till ordförande valde Ernst  Beckman som var känd redaktör,  tidningsutgivare och skribent. Till kassaförvaltare juristen och  notarien B. J. A. Hård af Segerstad till byråföreståndarinna Emilia Broomé som hade en akademisk examen från Uppsala universitet. Hon kom också att fundera som sekreterare.

Valet av dessa skedde inte av en slump, utan man rekryterade personer som väl rustade att medverka till att praktiskt fylla upp målsättningen i stadgan, dvs. hade vana vid publicering, hade kompetens för att  sköta de donationsmedel som började flyta in och en byråföreståndare som hade kompetens att sköta den rådgivningsbyrå och ett bibliotek som skulle bemannas.

Ordförande, kassaförvaltare och byråföreståndare skulle också ha en balanserande funktion mellan de olika föreningarnas önskemål  och se till att stadgarna och donatorernas vilja uppfylldes.

Principen om  att ordförande, kassaförvaltare och byråföreståndare skulle väljas utifrån kompetens och inte föreningstillhörighet har senare gällt.

Andra fasen 1921-1951

I de stadgar som trädde i kraft 1922 slogs en annan princip fast. Tidigare ville CSA tala med en röst i samhällsdebatten och tog emot alla intresserade föreningar. Nu beslöt ett medlemsmöte att förbundet i stället skulle bestå av 10 medlemsföreningar som var riksföreningar och representerade hela landet och att alla 10 skulle vara representerade i styrelsen. De föreningar som antogs som medlemsorganisationen skulle vara till gagn för CSA:s målsättning att vitalisera initiativ för upplysning, utbildning, forskning  och ”främja sociala framsteg och socialt arbete”. 

Det innebar att omkring 60 av de tidigare föreningarna i stället erbjöds att vara stödjande medlemmar utan rösträtt. Det gjorde att tappet på stödföreningar var stort, eftersom de inte längre hade något inflytande.

Med denna stadga från 1922 gjordes det också klart att CSA inte skulle ta emot statliga organisationer som medlemmar, även om CSA hade varit initiativtagare både till Socialstyrelsen och till Socialdepartementet för att nämna ett par exempel. Det fanns en rädsla för att byråkrati organisatorisk tröghet skulle äta upp verksamheten och hindra viktiga initiativ.

CSA kom från 1921 att satsa en stor del av de donerade medlen till att starta Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning (ofta kallat Socialinstitutet) och medfinansiera en professorstjänst i ekonomi och socialpolitik. Trots motioner i riksdagen tog inte staten något ansvar för varje sig utbildningarna eller den socialpolitiska forskningen. CSA fick förutom tidigare donationsmedel och en rad nya donationer för att få igång utbildningen. En stor del av CSA:s medel gick alltså från 1921 och under ett kvartsekel framåt till att bidra till finansieringen av den nya utbildningen och den professorstjänst som inrättats i ekonomi och socialpolitik vid Stockholms högskola.  Också mycket av CSA:s administrativa resurser togs i anspråk för att driva Socialinstitutet. I övrigt fortsatte verksamheten med tio föreningar där flera av dem också satt med i den stiftelse som drev utbildningen.

Vid ingången av denna period var chefredaktören Erik . B. Rinman ordförande. Kassaförvaltare var bankdirektör Gustav Lagerkarantz. Han kom att verka  under perioden 1918-1953. Karin Fjällbäck-Holmgren som hade studerat vid Stockholms högskola och Uppsala universitet var byråföreståndare. Hon kom att kombinera tjänsten som byråföreståndare med sin tjänstgöring som lärare på Socialinstitutet fram till 1929. Hon fungerade också som sekreterare och svarade på remisser, och arbetade nära nog som en förlagschef för förbundets många skrifter m.m.  Flera av styrelsens ledamöter deltog i undervisningen på det nyinrättade socialinstitutet.

Med en betydligt slimmad organisation än tidigare kom verksamheten med skrifter, information och utbildning att fortsätta. Under åren 1904 – 1928 gav förbundet, ibland med medverkan av andra, ut 190 skrifter. Efter 1928 avtog utgivningen av skrifter av ekonomiska skäl. Under åren 1939 – 1955 gav CSA årligen tillsammans med medlemsorganisationen Kooperativa förbundet ut Social årsbok som blev juvelen i kronan där de främsta forskarna och skribenterna i socialpolitik och socialt arbete medverkade vid denna tid.

Principen med att välja in ett antal riksorganisationer eller föreningar som är ensamma i sitt slag och kan gynna CSA:s målsättning har sedan dess varit gällande. Föreningarnas representanter väljs för ett år i taget.

Förbundet hade under denna period en nära allians med det nyinrättade Socialinstitutet  både lokalmässigt och administrativt. 1944 tog staten ett större ekonomiskt ansvar för Institutet i Stockholm och de nya Socialinstitut som bildade i Göteborg 1944 och Lund 1947.

Detta underlättade CSA:s ekonomiska ansvar samtidigt som förbundet  hade använt sina mesta medel på utbildningssatsningen och hade nu begränsade medel till sitt förfogande, men fortsatte samarbetet med Socialinstitutet.

Tredje fasen 1952 – 1973

De här åren har betecknats som rekordåren i Svensk ekonomi samtidigt som en rad sociala problem uppmärksammades vad gäller ändrade alkoholvanor hos vuxna och ungdomar,  narkotikamissbruk, ungdomskriminalitet, våldsbrott, ungdomskulturer, sjuklighet m.m. Det fanns ett ökat intresse för samhällsvetenskaplig forskning efter kriget. Samtidigt fanns det inte så mycket socialpolitiskt inriktad forskning vid denna tid. När Socialinstitutet startade var målet att främja systematisk
vetenskaplig verksamhet. Det hade inte heller blivit så mycket av den forskning som skulle bedrivas vid Socialinstitutet i Stockholm, utan det var mest de verksamma lärarna som kom från andra institutioner som bedrev egen forskning vid denna tid.

I de nya stadgarna som trädde i kraft 1953 fick verksamheten i CSA därför en ny inriktning.

CSA kom under denna period i hög grad att använda avkastningen från sina stiftelser och fonder till att stödja forskning. Den socialvetenskapliga forskningen skulle användas för att kartlägga problem och missförhållanden i samhället. Man ville att vetenskapliga studier skulle öka professionaliteten inom socialpolitiken och det sociala arbetet. Förbundet inrättade därför ett forskningsråd utöver det ordinarie styrelsearbetet. Forskningsrådet  skulle bestå av 8 och högst 27 ledamöter. Två tredjedelar skulle vara verksamma inom det samhällsvetenskapliga forskningsområdet. (§3). Rådet förväntades arbeta inom ett brett socialt område. Bland annat nämndes social omvårdnad, socialförsäkringar, bostadspolitik, industrisociala problem, familjesociala frågor, kriminologi, nykterhetsvård, befolkningspolitik, samhällsplanering, jordpolitik, social utbildning, social förvaltning och socialhistoria. (§2). I rådet samlades många av de mest namnkunniga samhällsvetenskapliga forskarna vid denna tid.

Till ordförande 1953 utsågs Gunnar Heckscher som var professor i statsvetenskap och rektor för Socialinstitutet i Stockholm. Bankdirektör Gustav Lagerkranz som varit kassaförvaltare 1918-1953 ersattes av direktör Yngve Bengtsson som var kassaförvaltare under åren 1953-1968 och ersattes av Bengt Göransson. Yngve Bengtsson kom från affärslivet och hade vana vid ekonomiska placeringar.

Redan på 1940-talet hade ordförandena i CSA börjat hämtas från universiteten och från något samhällsvetenskapligt område. Ordförande åren 1940-1953 var Sten Wahlund som var demograf och statistiker. Åren 1954-1955 var Gunnar Heckscher ordförande som var  professor i statsvetenskap och rektor för Socialinstitutet i Stockholm. Han ersattes av ,Gunnar Boalt som var professor i sociologi och var ordförande under 1955-1972.

Under åren 1953 – 1972 beviljade forskningsrådet bidrag till ett sextiotal forskningsprojekt. Men staten kom att ta ett större ansvar för den socialvetenskapliga forskningen vid denna tid och ett exempel på detta är att Delegationen för social forskning som inrättades 1974.

CSA:s små bidrag kom också under perioden att få en alltmer begränsad omfattning och när staten nu började ta över verksamheten blev inte CSA:s insatser så viktiga.

Dessutom kom förbundet 1964 att få lokalproblem. CSA hade ingått ett avtal om att få fria lokaler för framtiden i Socialinstitutets lokaler eftersom förbundet ställde sitt bibliotek till förfogande och bidrog ekonomiskt till att möjliggöra utbildningssatsningen och finansieringen av professorstjänsten som inrättades 1921. CSA kom därigenom att dela lokaler och tjänster med Socialinstitutet under flera decennier.

År 1964 förstatligades de tidigare Socialinstituten som nu blev Socialhögskolor. Det innebar också att CSA:s hyresavtal sades upp av Byggnadsstyrelsen som vi denna tid hade hand om högskolans fastigheter. Myndigheten menade att avtalet inte längre kunde gälla då ett riksdagsbeslut förändrat förutsättningarna. Det skedde en förlikning och CSA fick ersättning för de kostnader man haft i Socialinstitutets lokaler.

Förbundet fick på egen hand söka nya lokaler och bygga upp en mer fristående administration. Förbundet har därefter haft lokaler på olika håll i Stockholm. Bengt Göransson rekryterades till CSA 1968 och innehade en kombinerad arvodesbefattning som byråföreståndare, kassaförvaltare och sekreterare under åren 1968 – 2015. Han skötte alla löpande ärenden, vad gäller bokföring, granskning av ansökningar, svarade på frågor, betalade ut medel, bokade lokaler för konferenser  osv.

Fjärde fasen från 1974

Enligt den stadga som fastställdes av Kungl. Maj:t den 25 oktober 1974 gick förbundet tillbaka till sina ursprungliga uppgifter, nämligen:

Centralförbundet för socialt arbete (CSA) är en ideell förening med huvudsakligt ändamål att främja forskning på socialpolitikens område och därigenom bidra till klarläggande av förutsättningarna för framgångsrikt socialt arbete. Förbundet verkar i detta syfte genom att:

  • utge publikationer av socialvetenskaplig betydelse,
  • anordna konferenser i socialpolitiska frågor,
  • upprätthålla förbindelser med utländska forskare och organisationer på det socialpolitiska området samt
  • i övrigt på olika sätt gagna den socialpolitiska forskningen.

Det blev en tydligare koppling mellan den socialpolitiska forskningen och utvecklingen av socialt arbete. I januari 1968 tillsattes Socialutredningen och snart kom samarbetskommittén för socialvårdens målfrågor att tillsättas och fokus kom att riktas mot behovet av kunskaper inom socialtjänsten, vilket förmodligen hade betydelse.

I grunden handlar de nya stadgarna om att förbundet ville bidra till att utbilda och fortbilda socialarbetare och liknande, och presentera forskningsresultat genom publikationer av hög kvalitét och stimulera det internationella samarbetet på forskningens område.

Efter 1981 har forskare/professorer i socialt arbete från Stockholm, Göteborg och Lund varit ordförande i förbundet. Genom den högskolereform som tillkom 1977 blev socialt arbete en egen forskningsdisciplin.

Bengt Göransson hade under större delen av denna period  en kombinerad arvodesbefattning som byråföreståndare, kassaförvaltare och sekreterare. Som nämnts var han verksam i CSA under åren 1968 – 2015. Mycket av de medel som CSA fått i donationer hade använts till de stora utbildningssatsningarna som CSA hade gjort i Socialinstitutet och hade en begränsad ekonomi och en begränsad verksamhet när han tillträdde.

Bengt Göransson hade erfarenhet av kassaföreståndare vid Stockholms Kyrkliga Socialråd och Alma Detthows Hjälpfond och han hade haft olika chefstjänster vid Stockholms stad. Men han hade inte samma erfarenhet av kapitalplaceringar som de tidigare kassaföreståndarna som CSA rekryterat. Han kom därför att samarbeta med Handelsbanken när det gäller kapitalplaceringarna. Men  det fanns ett missnöje med avkastningen från fonderna vid denna tid och förbundet började istället samarbeta Aktie-Ansvar som startades redan 1965 och som användes av en del av våra medlemsföreningar. Aktie-Ansvar följde etiska placeringsregler, och förbundets var mycket nöjt med detta samarbete och värdet och avkastningarna på fonderna och stiftelserna ökade.

I samband med att Bengt Göransson av åldersskäl trappade ner och slutligen frånträdde sin befattning 2015, efter att i halva livet verkat i CSA:s tjänst, avskaffade styrelsen byråföreståndartjänsten och avvecklade kontoret som förbundet hyrt av Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning. Förbundet har i samband med detta också digitaliserat delar av verksamheten och har kvar avtalet med CAN om att utnyttja sammanträdeslokaler. Det innebar att förbundet rationaliserade och drog ner på administrationen och koncentrera uppgiften på grunduppdraget i stadgarna. CSA har under hela sin historia verkat för att motverka byråkrati och administrativ tröghet.

I samband med att förbundet avvecklade kontorsutrymmet, systematiserades  protokoll, skrivelser och en rad övriga handlingar sedan 1974 och som nu donerades till Riksarkivet, som hade hand om CSA:s tidigare arkiv. Därmed kom arkivet i sin helhet fram till i dag att stå öppet för forskarvärlden.

Som ny kassaförvaltare efter Bengt Göransson 2015 valdes Stefan Carlenius som tidigare varit vd på Aktie-Ansvar, men hade slutat sin tjänst där. Stefan Carlenius tog också över en rad byråföreståndaruppgifter som Bengt Göransson haft. Efter omorganisationen ska kassaföreståndarens uppgifter till 75 procent bestå av administrativa uppgifter som har med förfrågningar, redovisningar av medel, kontakter med omgivningen och 25 procent av  kapitalplaceringar. Stefan Carlenius är utbildad på Handelshögskolan i Stockholm och har goda meriter.

En del av Göransson administrativa insatser vad gäller kontakten med forskarvärlden, bokutgivningar, förlagsverksamhet m.m. har tagits över av ordförande Hans Swärd som efter att Bengt Göransson slutat. Ordförande har sedan mycket länge varit professor eller docent svarar bland annat för förbundets vetenskapliga kontakter, bokutgivningar, m.m.

Ordförandena, kassaförvaltarna och  byråföreståndare har alltså sedan starten inte varit representant för någon förening utan har valts in i styrelsen på grund av andra kompetenser, som gör att vi kan upprätthålla målsättningens bestämmelser.

Till årsmötena som ska äga rum innan maj månads utgång har varje förening oavsett storlek rätt att delta med 3 ledamöter. Det innebär att LO med 1.450,000 medlemmar har lika många röster som de allra minsta föreningarna. Revisorerna liksom alla övriga i styrelsen väljs på årsmötena.

Alla styrelserepresentanter och revisorer väljs för ett år i taget. På förbundets årsmöte utses ett arbetsutskott (AU) bestående av ordf, kassaförvaltaren och två styrelseledamöter som representerar föreningarna. Här diskuteras alla löpande frågor som handlar om ekonomisk rapportering, planering och förberedelser av styrelsemöten osv. Alla principfrågor tas upp här. På styrelsemöten har alla föreningar liksom ordförande och kassaföreståndare en röst var.

Förbundet köper in tjänster när det gäller skötseln av hemsidan, och för att förbereda de ansökningar om stipendier och anslag som kommer förbundet tillhanda.

Alla värdepapper och fondandelar ligger i förvar i depå hos Handelsbanken. Dualitetsprincipen upprätthålls genom att ordförande och kassaförvaltare attesterar samtliga utbetalningar.

Hur uppfylls CSA:s målsättningar i dag?

Främja forskning på socialpolitikens område

Övergripande görs detta genom de forskningsantologier som CSA ger ut och genom samarbete med forskarsamhället.

Inom konferensverksamheten skapas också ett möte mellan forskning och praktik.

Särskilt kan två återkommande konferenser att nämnas. Det gäller Socialförsäkringskonferensen i Umeå och Socialtjänstforum i Göteborg. Deltagarna består av hälften forskare hälften praktiker.

Vad som är unikt för dessa konferenser är att planeringen sker av referensgrupper. Referensgruppen för socialförsäkringskonferensen består av forskare från flera stora lärosäten i landet, Karolinska Institutet, Stockholms universitet (SOFI), Lunds universitet, Göteborgs universitet och Umeå universitet som har sammanträden ungefär fyra gånger per år.

CSA och Forskningsrådet Forte är tillsammans med Försäkringskassan finansiärer och finansierar unga doktorander resor och konferensavgifter. Idén är att fånga upp forskningsidéer samtidigt som arrangörerna samlar in idéer för framtida forskning.

I Socialtjänstforums referensgrupp deltar också en rad organisationer och forskare inom socialtjänstens intresseområde som har samma syfte att locka unga doktorander att forska om socialtjänsten, men också fånga upp forskningsidéer från praktiken.

 I övrigt främjar vi forskningen på socialpolitikens områden genom våra publikationer, konferenser, föreläsningar och  beviljningar av medel till olika samarbetsprojekt.

Utge publikationer av socialvetenskaplig betydelse

Dels ger förbundet ut egna skrifter, antingen i småskriftserien, eller tillsammans med bokförlag. Ofta handlar det om tvärvetenskapliga forskarantologier med forskare från olika universitetsdiscipliner.

Förbundet beviljar också medel i form av tryckbidrag, och nätverksbidrag till forskare som vill utveckla olika idéer och forskarnätverk, eller samarbeta med internationella forskargrupper. Nyligen medfinansierade förbundet ett Europiskt bostadsnätverk som hade möte i Sverige.

Anordna konferenser i socialpolitiska frågor

CSA anordnar två egna konferenser per år, i oktober och i mars. En arbetsgrupp har tillsatts för att utveckla de digitala formerna

Upprätthålla förbindelser med utländska forskare och organisationer på det socialpolitiska området samt samverka med företrädare för socialpolitiskt inriktad forsk­ning vid universitet och högskolor, samt med socialt verksamma organisationer och personer

Detta görs genom styrelsens egna kontakter och en del av CSA:s utdelning av medel går ut på att stimulera sådana kontakter.

Ordförande I CSA 1903 – 2020

1903-1915 Ernst Beckman (1850-1924)
Beckman var CSA:s förste ordförande. Efter studier och utlandsvistelser blev han 1880 redaktör för Ny illustrerad tidning och senare redaktör på Aftonbladet. Under åren 1892-1903 var han riksdagsman i flera perioder. Efter första världskrigets slut 1918 flyttade Beckman till Kalifornien, USA, där han stannade livet ut.

1915-1921 Knut Kjellberg (1867-1921)
Kjellberg var läkare och professor i anatomi vid Konsthögskolan. Var också nykterhetsman och en av förgrundsgestalterna i svenskt folkbildningsarbete, bland annat som föreståndare för Stockholms arbetarinstitut. Riksdagsman under perioderna 1906–11 och 1918–20.

1921-1930 Erik Rinman (1870-1932)
Rinman var en liberal socialpolitiker och publicist. 1897-1906 var han utrikespolitisk medarbetare för Svenska Dagbladet.

1931-1940 Gerard Halfred (G H) von Koch (1872-1948)
von Koch grundade Social Tidskrift 1901, var sekreterare i CSA redan 1909 och vice ordförande 1926-1930. 1915-26 var han riksdagsman. 1918 – 1938 var han statens inspektör för fattigvård (från 1924 statens inspektör för fattigvård och barnavård).

1941-1953 Sten Wahlund (1901-1976)
Wahlund var professor i statistik vid Stockholms Högskola (1938-1953) och deltog i en rad utredningar, bland annat befolkningsutredningen. Riksdagsman 1944-1970.

1953-1955 Gunnar Heckscher (1909-1987)
Heckscher var professor i statskunskap, rektor för Socialinstitutet i Stockholm 1945-1954. Han var professor i statskunskap vid institutet 1948-1958 och vid Stockholms universitet 1958-1965. Han var politiker, riksdagsman och senare diplomat.

1955-1972 Gunnar Boalt (1910-2000)
Boalt var filosofie doktor och docent i praktisk filosofie och från 1948 professor i sociologi vid Stockholms Högskola 1954–1977. Boalt utvecklade Heckschers idé om att CSA skulle ge forskningsanslag till enskilda forskare.

1972-1975 Nils Sundberg (1906-1980)
Sundberg kom med i CSA:s styrelse 1956 som representant för CFN, senare CAN (Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning). Han är hittills den ende som varit ordförande och samtidigt representant för en medlemsorganisation.

1975-1981 Erland Jonsson (1932-1984)
Jonsson arbetade på den sociologiska institutionen under Boalt och blev docent vid Samhällsvetenskapliga forskningsrådet och miljömedicinska institutionen vid Karolinska institutet.

1981-1987 Hans Berglind (1930-2002)
Berglind var en av de första professorerna i socialt arbete, genom att han 1979 tillträdde en professorstjänst vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.  Han fortsatte CSA:s arbete med att sammanföra forskare och praktiker på konferenser. Under Berglinds tid inrättades CSA:s hedersstipendium.

1987-1994 Björn von Sydow
von Sydow är docent  i statsvetenskap och har  varit prefekt på Socialhögskolan, vid Stockholms universitet. Han är riksdagsledamot sedan 1995 och har varit statsråd 1996-2002 och riksdagens talman 2002-2006.

1994-2003 Margareta Bäck- Wiklund
Margareta Bäck-Wiklund professor emerita i socialt arbete med inriktning på familjepolitik vid Göteborgs universitet, Institutionen för Socialt arbete. Hon har publicerat flera arbeten om modernt föräldraskap. Familjen och föräldraskapet i vardagslivet står i fokus för hennes forskningsarbete.

2003- Hans Swärd
Swärd är professor i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Hans forskning är framför allt inriktad på sociala problem, fattigdom, utsatta grupper och socialhistoria. Han varit redaktör för en rad antologier om sociala problem och välfärdsfrågor.

 Kassaförvaltare i CSA 1903 – 2020

1903- 1906 B. J. A Hård af Sergersstad. Jurist, notarie och senare fattigvårdsdirektör

1906 1907 John Josephson. Grosshandlare.

1907-1916 Eliel Löfgren. Advokat, senare statsråd.

1916 – 1918 Carl Meurling. Direktör, statsråd.

1918 – 1953 Gustav Lagercrantz. Bankdirektör.

1953-1968 Yngve Bengtsson. Direktör.

1968 – 2015 Bengt Göransson. Omsorgs- och fastighetschef.

2015 – Stefan Carlenius. Civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm