Det här är del två av intervjun med Simon Karlsson. Han är socialsekreterare på Socialförvaltningen i Stockholms stad och jobbar med ekonomiskt bistånd på förstärkningsteamet. Vi på CSA passade på att ställa några frågor om hemlöshet och så här svarade Simon.
Vilka styrkor och fördelar respektive utmaningar finns för dig som socionom inom området hemlöshet?
– Styrkorna är vår utbildning och vår erfarenhet. Vi socionomer har koll på att det många gånger kan handla om strukturella utmaningar och det gör att vi inte blir godtyckliga i vårt arbete. En utmaning kan vara svängningarna som kan uppstå i en politiskt styrd organisation. Tänk om vi slapp vara beroende av mandatperioder och budgetår! New Public Management som organisationsform kan också vara problematiskt och finns ju även inom den offentliga sektorn, så till vida att man måste mäta och gå vidare. Samtidigt är det bra för på något sätt måste vi ju se att det vi gör fungerar. Även budget påverkar naturligtvis insatser och beslut som vi fattar. Man väger en kostnad mot en annan kostnad. Men pengarna borde vara en ickefråga. Det är klart att det kostar pengar för socialtjänsten att reglera en hyresskuld, men alternativet att betala ett vandrarhem för en familj en månad är inte heller gratis och även en vräkning kostar väldigt mycket. Jag tänker även de fysiska, psykiska och sociala besvären som hemlöshet leder till. Det kostar också pengar! Och ett barn som inte klarar av skolarbetet på grund av hemlösheten och som aldrig kommer in på arbetsmarknaden. Det blir ju pengar det också. Och jag läste en DN-artikel häromdagen (se länk i slutet av texten), om hur människor med obetalda skulder hos kronofogden löper en dubbelt så stor risk att ta sitt liv.
En annan utmaning är att det är så många olika grupper som behöver hjälp på olika sätt. Och styrkan är ju då att det är fantastiskt att få vara delaktig i att komma med en lösning. Att få möta den som är hemlös och faktiskt kunna göra skillnad.
Hur skildras hemlöshet och hemlösa personer i media tycker du?
– Det beror på vilka medier det är. Jag vågar påstå att media gärna belyser de hemlösa som vi ser på gator och torg. Och jag tycker också att de ofta skildrar hemlöshet som ett individuellt problem. Nu kring jul brukar det bli en ökad bevakning av människor som lever i hemlöshet och många skänker pengar och mat och allt möjligt, men resten av året är det ganska tyst. Jag vill också säga att det är fantastiskt att hemlösa skildras i media. Det är jätteviktigt, för annars syns de ju inte. Och när media fokuserar på något tillräckligt mycket så vaknar ju även politikerna. Och det är bra!
Samtidigt handlar det om hur medierna kommunicerar och vad de väljer att lyfta. Om de beskriver frivilligorganisationens soppkök på ett sätt som indikerar att socialtjänsten inte gör någonting alls, ja då svartmålas socialtjänsten och det är synd. För om människor får bilden att vi inte gör någonting så kanske en person i behov av hjälp i stället vänder sig till en organisation, för ”socialtjänsten gör ju ändå ingenting”.
Frivilligorganisationerna gör olika insatser för de hemlösa. Hur ser du på deras insatser?
– Det beror på vilken organisation vi pratar om. Några av de största i Stockholm är Stadsmissionen, Frälsningsarmén, Convictus och Situation Stockholm, den senare har social verksamhet men inga boenden. Jag har själv arbetat både på Situation Stockholm och Stadsmissionen och tycker att alla de här organisationerna gör ett fantastiskt arbete. Stadsmissionen till exempel hjälper människor här och nu, genom att ha akutboenden (vilket Stockholms stad också har), men de tänker även långsiktigt. Tidigare var det mycket fokus på kläder och mat och det ÄR ett problem, men inte det största problemet. Stadsmissionen har ett större fokus på vad är det som gör att just du lever i hemlöshet. Och vad kan vi göra för dig. Ett individuellt anpassat stöd, samtidigt som man kan få kläder och mat. De privata aktörerna och organisationerna kan ju också starta verksamheter som är mindre konventionella; de har möjlighet att testa idéer och nya sätt att arbeta. De kan visa att ”det här fungerar faktiskt” och sedan kan de mer tungrodda kommunerna ta efter och implementera. Samtidigt vill jag säga att även Stockholms stad har innovativa lösningar, men för de privata aktörerna kan det gå mycket fortare att prova nytt. Och kanske har de även andra förväntningar på sig, att utmana konventioner och arbetssätt.
Länk:
https://www.dn.se/sverige/obetalda-skulder-dubblar-risken-for-sjalvmord/