Den 18 mars firade CSA 120-årsjubileum med konferensen Akilleshälar i socialt arbete och socialpolitik. I kaffepausen passade vi på att prata med några av besökarna, för att få höra deras reaktioner.
Klara Gustavsson, verksamhetsutvecklare på Maskrosbarn och Lovisa Quant, praktikant på Maskrosbarn:
Vad tycker ni om konferensen och vad tar ni med er?
— Det är givande och det känns väldigt fint att få vara med på CSA:s 120-årsjubileum. Föredragen har varit intressanta och självklart är det viktigt med den historiska kontexten när vi blickar framåt. Vi tar med oss mycket från Tommy Lundströms och Marie Sallnäs föredrag om de ”utsatta barnen” och de “farliga barnen”. Det är viktigt att understryka att de båda grupperna överlappar varandra i de allra flesta fall, vilket alltför ofta glöms bort i diskursen så som den ser ut idag.
Lisa Koser, socionom på Bromma Stadsdelsförvaltning:
Vilket föredrag är du särskilt intresserad av idag?
— Det är en helhet, allt hänger ihop. Den historiska delen är jätteviktig, från då till nu, men så klart också till exempel barn- och ungdomsvården. Tommy Lundströms och Marie Sallnäs föredrag var intressant och det de pratade om är så dagsaktuellt. Jag är ute i det sociala arbetet och möter de här familjerna och nu funderar jag över hur vi ska kunna sätta de här frågorna på agendan. Vi socionomer skulle behöva synas mycket mer i debatter och diskussioner. Varför är inte vi i tidningar och tv-debatter? Det är så tyst.
Elisabeth Håkansson, socionom på Bromma Stadsdelsförvaltning:
Vad tycker du är tänkvärt här idag?
— Till exempel att vi fick ett tidsperspektiv på det här med barnrätten, men också föräldrarätten. I vårt jobb är familjeperspektivet viktigt, vi vill ju jobba med hela familjen. Nu har vi inte hört alla föreläsningarna än, men jag ser fram emot talaren från Akademikerförbundet SSR.
Tobias Wessman, socialsekreterare i Huddinge kommun och mastersstudent på Stockholms universitet:
Tar du med dig något särskilt från den första konferensdelen?
— Ja, för mig handlar det mycket om att befinna mig i en historisk kontext, att känna att jag är en del av något som har pågått längre än bara de senaste riktlinjerna från Socialstyrelsen. Här får vi höra seniora forskare som beskriver olika områden och gör nedslag i nutid samtidigt som de knyter an till historien. Det känns särskilt viktigt med historiken när det sker så många snabba förändringar som just nu.