Hans Swärd, du efterträdde Margareta Bäck-Wiklund som ordförande 2003 och när du nu lämnar över stafettpinnen har du suttit på posten i imponerande 22 år. Vi vill passa på att tacka för dina kunskaper, ditt stora engagemang och all den tid som du har lagt ner för att driva CSA och frågan om socialt arbete. Varmt tack!
Vad tänker du när du ser tillbaka på dina år som ordförande?
– Jag tänker att CSA är en väldigt gammal och fin organisation och under åren har vi satt en rad angelägna frågor på dagordningen vad gäller socialt arbete i Sverige. Jag är också nöjd över att vi kan behålla CSA och verksamheten även i framtiden. Under min tid har digitaliseringen blivit viktigare och nu kan vi sprida våra budskap på ett annat sätt, via till exempel hemsidan csa.se och på Facebook. En av kärnorna i verksamheten är de konferenser som vi anordnar varje år och dem sänder vi numera även digitalt, så att större grupper kan delta. Vi ger också regelbundet ut skrifter av socialvetenskaplig betydelse, som når ut ganska bra, och vi delar ut bidrag ur våra fondmedel till personer och organisationer som bedriver socialt arbete.
Berätta gärna mer om CSA:s medlemmar!
– Vi har alltid varit en paraplyorganisation, med en rad olika medlemsföreningar, som skiftat under åren. Från början bestod CSA av 16 föreningar, bland annat Fortbildningsförbundet, Fredrika Bremer-förbundet, Frisinnade klubben, Föreningen för välgörenhetens ordnande, Nykterhetsfolket i Stockholm och Sveriges kvinnliga fredsförening, Stockholms allmänna kvinnoklubb och Stockholms studenters nykterhetsförbund. Flera av de ursprungliga medlemmarna är fortfarande kvar, även om en del har bytt namn. Förbundet växte sedan väldigt starkt de kommande åren och 1910 hade vi till exempel 75 föreningar medlemmar. Nu är antalet 13.
Minns du någon konferens särskilt väl?
– Vi har ordnat väldigt många bra och trevliga konferenser och jag minns naturligtvis flera. CSA fyllde 100 år när jag efterträdde Margareta Bäck-Wiklund som ordförande och då ordnades en stor konferens – den första som jag var med på. Den fick speciell spridning, liksom den socialvetenskapliga tidskriften om 100-årsjubileet som CSA gav ut. Det var en stor händelse.
Hur har samhället och frågorna förändrats under dina år?
– Det har skett många stora förändringar under de här åren, bland annat har mycket privatiserats, som skolor och vård och det socialpolitiska överhuvudtaget. Välfärden har utsatts för konkurrens och det har vi försökt problematisera både i skriftserier och böcker. Idag står många grupper av människor utanför samhället och mycket handlar om fattigdom.
Varför behövs CSA idag?
– Vi bevakar ju frågor som social barnavård, missbruksvård och försörjningsfrågor och jag tror att kombinationen med att vi både ger ut skrifter och ordnar konferenser är vår styrka. Det behövs någon som tar upp och belyser sociala problem med kontinuitet. Idag har många av rösterna i samhället en egen agenda, men det har inte vi. CSA är en politiskt och ideellt neutral organisation som vill gynna forskning i socialt arbete. Det är också unikt att vi är en organisation som består av en rad andra organisationer. När CSA grundades 1903 stod det så här i våra första stadgar: ”Förbundets uppgift är att inom olika samhällslager söka väcka intresse för och sprida kunskap om sociala spörsmål för att därigenom medverka till lösningen af viktiga samhällsfrågor.” Och det har vi fortsatt med sedan dess.
Vad har ordförandeskapet inneburit för dig?
– Jag är stolt över att ha varit ordförande för en gammal fin organisation och att vi har kunnat hålla frågan om socialt arbete levande genom årens lopp, och att vi har lyckats hålla ihop mellan medlemsorganisationerna. Ibland har det funnits idéer om att göra slut på pengarna och lägga ner CSA, men organisationen har ändå överlevt. Och jag tycker att det är fantastiskt att vi fortfarande verkar utifrån vad som stod i den allra första stadgan, för att på så sätt medverka till viktiga samhällsfrågor. I början av 1900-talet fick vi stora donationer, som de senaste åren har förvaltats både väl och försiktigt genom Stefan Carlenius. Därför kan vi dela ut betydande summor till människor och organisationer som i CSA:s anda förstärker det sociala arbetet. Det tror jag är väldigt betydelsefullt, inte minst med de problem vi står inför, som ungdomsproblem och utsatthet i olika förortsområden.
Vad vill du skicka med till CSA:s nya ordförande?
– Det är viktigt att slå fast att vi behöver mycket forskning. Vi står inför stora sociala problem och det är centralt att CSA kan behålla sin målsättning och vara en obunden organisation i ett samhälle där mycket är politik och partier fajtas om utrymmet. Vi behövs för att väcka intresse och sprida kunskap om sociala frågor och därmed påverka samhällsutvecklingen. Jag har haft äran att vara ordförande under 22 år och det har betytt mycket för mig, men nu är jag glad över att få välkomna vår nya ordförande.