Del 1 i följetongen om socionomutbildningen
CSA kommer regelbundet att publicera smakprov ur den kommande antologin ”Bildning, utbildning och forskning i socialt arbete – idéer, drivkrafter, kontroverser och kunskapsområden”. Boken publiceras i september, i god tid före konferensen “Praktikens krav och kunskapens betydelse – kampen om socionomutbildningarna” den 6 oktober. Det faller sig naturligt att vi börjar med inledningen, av Hans Swärd.
Gerda Meyerson och Gertrud af Klintberg var båda verksamma i det frivilliga sociala arbetet i början av 1900-talet. Sommaren 1902 promenerade de tillsammans på Djurgården i Stockholm och pratade om sina visioner – att det behövdes bättre kunskaper om sociala frågor. I februari 1903 kallade de till ett möte och en grupp män och kvinnor samlades i Stockholm för att överlägga om behovet av social upplysning och utbildning i socialt arbete.
Mötet som ägde rum den 18 februari 1903 ledde till att Centralförbundet för Socialt Arbete bildades den 3 juni 1903, som en paraplyorganisation för andra socialt verksamma organisationer. Representanterna för de 16 organisationer som var med och bildade CSA hade god erfarenhet av de sociala problem som blivit påtagliga under industrialismen och inflyttningen till städerna där industrierna fanns. Den övergripande benämningen på tidens problem var ”den sociala frågan”. Den handlade om utbredd fattigdom, låga löner som familjerna hade svårt att leva på, dåliga, trånga och osunda bostäder, barn som for illa, missbruk och ungdomar som riskerade att vanartas, för att nämna några. Alla var överens om att problemen krävde bättre kunskaper och utbildningar.
Visionen om kunskapens förändrande kraft
Flera av pionjärerna i CSA:s styrelse var beresta. De hade god kunskap om de utbildningar i socialt arbete som hade startats i de industrialiserade länderna i Europa och USA. Genom bildandet av CSA kunde idéerna om en yrkesutbildning drivas i en mer organiserad form. Visionerna om kunskapens förändrande kraft som en del av problemlösningen kunde därmed ta sig fastare former.
Det dröjde många år
Men idéerna och visionerna skulle stöta på starkt motstånd från olika håll. Först i januari 1921 kunde CSA starta Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm. I mitten av 1940-talet tog statsmakten ett mer heltäckande ansvar för driften och två nya utbildningar kom till i Göteborg och Lund.
Många motsättningar
Den dramatiska kampen som föregick den första utbildningen 1921 gick hand med andra rörelser i samhället. Till exempel kraven på kvinnors rätt till ett yrke och egna inkomster, kampen för kvinnlig rösträtt och demokrati, fredsrörelsen och bildningsrörelsen. Kampen för – och motståndet mot – utbildningen aktualiserar en rad motsättningar och dilemman som har skurit genom det sociala arbetets historia sedan länge. Det gäller spänningen mellan kunskaper och ideologi, fackutbildade och förtroendevalda, kvinnliga och manliga strategier, socialpolitik och socialt arbete, generalitetet och selektivitet, förebyggande insatser och akuta lösningar, tvång och frivillighet, samt relationerna mellan fattig och rik. Det är viktiga frågor som varje ny generation socialarbetare måste ha kunskap om och förhålla sig till.
Följetong om den svenska socionomutbildningen
CSA publicerar regelbundet smakprov ur antologin ”Socionomutbildningen – då, nu och i framtiden” som finns att beställa hos bokhandlarna på nätet.