Angelica Forsell har fått verktyg att göra skillnad

Del 3 i följetongen om CSA-antologin om den svenska socionomutbildningen

I år är det 100 år sedan socionomutbildningen startade och det uppmärksammar CSA på flera sätt under året. Idag får Angelica Forsell ge sina perspektiv på yrket och utbildningen. Hon har just tagit examen från socionomutbildningen på Lunds universitet.

Varför ville du gå socionomutbildningen?

– Jag visste att jag ville jobba med och för människor. En av anledningarna bakom valet var den breda arbetsmarknaden för socionomer.

Hur känns det nu när utbildningen är klar?

– Jättebra! Jag är väldigt nöjd. Jag har fått jobb på Socialtjänsten i Malmö och känner mig redo att börja jobba. Utbildningen har verkligen förberett mig. Ibland under studietiden tänkte jag att ”Jag kommer aldrig lära mig det här!”, men i slutet av utbildningen blev det så tydligt att jag kan. Nu vet jag att jag kommer att kunna hjälpa människor i mitt arbete och det är stort att känna så!

Vad är det viktigaste du tar med dig?

– Dels hur man pratar med människor på ett bra sätt utifrån deras situation, samtalsmetodik. Det är verkligen jätteviktigt. Vi har också övat mycket på reflektion, vilket är bra att ha med i arbetslivet. Som socionom kan man ju hamna i ganska jobbiga situationer och då är det bra att kunna reflektera kring dem. Juridiken var också jättebra! I jobbet på Socialtjänsten kommer jag ju bland annat att använda mig mycket av Socialtjänstlagen.

Varför behövs utbildningen?

– Vi socionomer har så mångfacetterad kunskap och kan hjälpa människor på flera olika sätt, till skillnad från många andra yrkesroller som ofta är inriktade på en specifik del. Ibland kommer det naturligtvis vara svårt, men vi har i alla fall fått förutsättningarna för att göra skillnad för människor.

Känner du till att socionombildningen i Sverige firar 100 år?

– Ja, det är väldigt häftigt! Vi pratade om det i början av utbildningen. Hur socionomutbildningen kom till och att den från början utvecklades ur frivilligarbete.  1921 – det var ju samma år som kvinnor fick rösträtt!

Hur tror du att dagens utbildning skiljer sig från dåtidens?

– Jag tror att utbildningen från början var väldigt inriktad på just den frivilliga hjälpen. Man jobbade mycket på individnivå och ute på fältet. Idag har vi nog fått mer fokus på forskning och jag tror också att yrket rymmer mer myndighetsutövning. Nu har vi professionen att luta oss emot. Utbildningen har gett oss makt att förändra liv och det är ju positivt, men samtidigt har vi en auktoritär ställning vilket nog kan kännas skrämmande för klienterna ibland.