Fredagen den 10 oktober är det hemlöshetens dag. Det uppmärksammar vi på CSA genom att ställa några frågor till Tanja Küller, som är områdeschef för Bostad på Stockholms Stadsmission.
Hur många lever i hemlöshet i Stockholm just nu?
– Stockholms stad gjorde den senaste kartläggningen 2024 och kom fram till att 2 200 människor lever i hemlöshet, en marginell minskning jämfört med föregående mätning. Då tänker man kanske att man kan gå ut och slå på stora trumman och säga ”Tjoho, hemlösheten minskar!” men den kartläggningen behöver tas med en nypa salt. Man ska veta att personerna i undersökningen är de som har kontakt med Socialtjänsten, men vi på Stockholms Stadsmission möter även dem som befinner sig utanför systemet. Anledningarna till att man väljer bort myndighetskontakten kan vara många, som rädsla, dåliga erfarenheter, eller att man kommer från ett land där myndigheter kopplas till korruption till exempel. Jag kan i alla fall säga så här, vi ser att trycket ökar i alla våra verksamheter, de som lever i akut hemlöshet, långsiktig hemlöshet och strukturell hemlöshet – det ökar på alla fronter. Inflationen har slagit hårdast mot dem som har det allra sämst, och fortsätter att göra det. Hemlösheten har många olika ansikten, allt från den uppenbart påverkade gubben på parkbänken till den ensamstående mamman med tre barn. Vi ser också att antalet barn som berörs av vräkningar är många, 780 barn runt om i landet.
Hur ser hemlösheten i Sverige ut om man jämför med våra grannländer?
– Vi är absolut sämst i klassen. Det kanske vi inte tror själva, men så är det. Finland till exempel är ett föredöme. De strävar mot att ha noll hemlöshet och har jobbat innovativt, bland annat med socialt hållbara bostäder. De utgår ifrån att bostad är något som varje människa har rätt till.
Berätta om ojämlikheterna mellan människor som lever i hemlöshet och människor som inte gör det.
– Jag är av den bestämda uppfattningen att bostad är en förutsättning för att du som människa ska kunna fatta långsiktiga beslut och vara en trygg, närvarande förälder eller partner. Det är svårt att ha rutiner om du saknar bostad. Det är svårt att må bra när du inte har dina basbehov täckta och inte vet vart du ska ta vägen. Frågan är vad som föder vad i samsjuklighet, psykisk ohälsa och missbruk. Det som alla människor har gemensamt är att livet händer, oavsett vem man är. Brustna hjärtan, pappor som dör och barn som sviker, det händer alla, men förutsättningarna att hantera händelserna påverkas drastiskt om du saknar hem. Tilliten till samhället försvinner, men också tilliten till dig själv.
Om du fick önska en förändring som skulle göra skillnad för människor i hemlöshet, vad skulle det vara då?
– Jag skulle önska att vi hade en behovsstyrd förmedling av bostäder, nu är det medelklassen med långa kötider som har möjlighet att få en hyresrätt. Sedan önskar jag att det fanns bättre möjligheter att möta samsjuklighet i vården. Om du söker hjälp för din ADHD, så ska du samtidigt kunna få hjälp med ditt missbruk. Och om du söker vård för psykisk ohälsa, så ska du också kunna få hjälp med dina drogproblem. På individnivå önskar jag att folk skulle ha en mjukare blick på människor som lever i hemlöshet. Jag tänker att vi har ett medborgarkontrakt, att vi ska ta hand om varandra, så låt oss då göra det!