Del 5 i följetongen om CSA-antologin om den svenska socionomutbildningen
Det har blivit dags för del 5 i följetongen om den kommande CSA-antologin. Texten handlar om Utbildning av socionomer efter 1993 och författare är Kerstin Svensson. Du kan läsa kapitlet i sin helhet när antologin kommer ut i september, men tills dess får du hålla till godo med ett litet smakprov. Allt gott!
Sedan 1971 hade det funnits sju socionomutbildningar i Sverige. En så kallad frihetsreform för universitet och högskolor genomfördes 1993 och innebar att varje lärosäte själv fick avgöra vilka utbildningar som skulle ges och hur många som skulle antas till varje utbildning. Men helt fria att avgöra var de ändå inte. För att ge en viss utbildning, som till exempel till socionom, behövdes examensrättigheter och utbildningarna kvalitetsgranskades kontinuerligt av statliga myndigheter.
Från 1999 och framåt kom ytterligare tolv lärosäten att beviljas examenstillstånd och flera lärosäten bedrev utbildningen på flera orter. Den tidigare relativt homogena socionomutbildningen fick efter hand en allt mer varierad utformning.
Kritik och utveckling
I de nationella granskningarna av socionomutbildningarnas kvalitet har olika kritiska synpunkter tagits upp. Det handlade till exempel om bristande resurser och låga krav på studenterna 2000, den kritiken kvarstod 2003, men i övrigt noterades en positiv utveckling. Variationen blev mycket stor med många nya utbildningar, integrering av utbildningarna i social omsorg och socialpedagogik samt nya examensmål 2007/2008. Det ledde till kritik mot flera utbildningar i 2009 års granskning och en stark betoning på att socionomutbildningen ska vara en generalistutbildning. I granskningen 2013 riktades kritiken mer specifikt mot några nyare utbildningar som sedan, efter vidareutveckling, noterades uppfylla givna kriterier.
Samma kompetens oavsett utbildningsort
Frihet och kontroll samverkar i utvecklingen. Den stora expansionen av utbildningar har kontinuerligt bevakats och justerats utifrån ambitionen att en socionom ska ha samma kompetens oavsett var personen utbildats. De många utbildningarna har sedan 2018 en nationell röst genom Förbundet för socionomutbildningar som främjar samverkan mellan utbildningarna, stärker utvecklingen, samordnar erfarenhetsutbyte och är en aktör i samhällsdebatten.
Trots det nu stora antalet studieplatser är utbildningarna fortfarande eftertraktade, det krävs starka meriter för att bli antagen och de examinerade socionomerna får arbete.
Följetong om den svenska socionomutbildningen
CSA publicerar regelbundet smakprov ur antologin ”Socionomutbildningen – då, nu och i framtiden” som finns att beställa hos bokhandlarna på nätet.