Fredagen den 11 december 2020 fick vi sorgebudet att Bengt Olof Hardy Göransson avlidit.
Bengt föddes 26 mars 1924 och var aktiv i Centralförbundet för Socialt Arbete under mer än ett halvt sekel. Bengt är en de två styrelseledamöter som varit verksamma allra längst under förbundets hundrasjuttioåriga historia. Den andra är Kerstin Hesselgren.
Bengt tillträdde uppdraget som kassaförvaltare i CSA 1968 och från 1978 axlade han även uppgiften som byråföreståndare. När Bengt skulle fylla 90 år, 2014, ordnade CSA seminariet ”CSA som en socialpolitisk kraft” för att visa vår uppskattning. Samtidigt gav vi ut skriften ”Centrala skeden, viktiga personer och stora frågor i CSA:s historia” där Marie-Anne Egerö skrev en text om Bengts långa tid i CSA:s tjänst.
Bengt visade då inga tecken på avmattning, men hade så smått börjat fundera på att trappa ner uppgifterna i CSA och alla andra föreningar som han var aktiv i, som Stockholms kyrkliga socialråd, Anna Detthows Hjälpfond och föreningen Oscarshemmet. Under de kommande åren kom Bengt dock att lämna sina uppgifter av hälsoskäl, men han hade kontakt med CSA:s styrelse så sent som för något halvår sedan.
Bengt och CSA:s vägar korsades tidigt. Hans far Hardy Göransson (1894-1969) var chef för Skrubba skyddshem 1924-1925 där familjen också bodde när Bengt föddes. Fadern blev direktör för Venngarns alkoholistanstalt 1925-1936 och slutligen chef för Fångvårdsstyrelsen 1936-1960. Under sin barndom fick Bengt därmed en nära insyn i dåtidens behandlingssystem för samhällets styvbarn. Fadern var aktiv i CSA som då ville reformera den sociala verksamheten. 1936 flyttade familjen till Stockholm och Bengt fick ibland följa med sin far till förbundets expedition.
Efter en tid engagerade sig Bengt som volontär för stöd till Stockholms utsatta grupper. Senare läste han också vid Socialinstitutet i Stockholm och examinerades därifrån 1948. CSA hade inrättat denna utbildning 1921 och delade sedan under lång tid lokaler med utbildningen. Det innebar att Bengts och CSA:s vägar åter korsades. Under sitt yrkesliv arbetade Bengt med olika uppgifter i det framväxande välfärdssamhället, allt från fastighetsförvaltning till jobbet som chef för åldringsvårdsavdelningen i Stockholms stad. Efter pensioneringen fortsatte han med full kraft sitt ideella engagemang.
Bengt var under många CSA:s ansikte utåt. Han har haft kontakt med många av förbundets stipendiater och var alltid orubbligt lojal med förbundets målsättning. Vad som än hände svek han aldrig CSA:s tre kungsord – Upplysning, Utbildning och Forskning. Bengt var djupt uppskattad bland praktiskt verksamma inom socialpolitik och socialt arbete, liksom inom akademin och i organisations-Sverige. Vi minns alla en sann hedersman och idealist som gått ur tiden efter ett mycket händelserikt liv. Vi sörjer honom djupt.